Följ med mig och min misofoni!

Hej alla gamla och nya läsare!

Idag har jag haft den stora äran att pryda Sydsvenskans framsida. Av denna anledning vill jag tipsa om olika sätt att följa mig och min misofoni. Ni kan enkelt hålla er uppdaterade via min sida på Facebook, Mitt liv med Misofoni. Under samma namn hittar ni mig även på Instagram, mittlivmedmisofoni.

Senare idag kommer jag att uppdatera er om artikeln, dess syfte och bloggens framtid.

Välkomna!

Published by

3 thoughts on “Följ med mig och min misofoni!

  1. Hej Kajsa!
    Jag läste artikeln i HD och senare din blogg. Jag och min tvillingsyster lider av samma syndrom om än i något mildare form, men har aldrig vetat att det är en diagnos och har ett namn. Vi har bara fått höra att vi är jobbiga och löjliga. Det du skriver har verkligen gjort mig glad.
    //Jenny

    1. Hej Jenny! Så skönt att höra att du blivit glad! Hälsa din syster från mig och jag hoppas att ni nu förstår att ni inte alls är löjliga och jobbiga. Hälsar, Kajsa

  2. Hej Kajsa och Jenny!
    Tack,tack och åter TACK, för den fina artikeln i SDS! You made my day!
    100 % igenkänning!
    Jag är 66 år och har lidit av detta så länge jag minns, men har aldrig hört talas om diagnosen, konstigt nog. Som fd lärare är jag väl förtrogen med allehanda diagnoser, dock inte denna.
    Jag har ”stålsatt” mig så otroligt många gånger i mitt liv, eftersom jag bestämt mig för att det är mig det är fel på! Jag har en syster som också lider av detta, annars känner jag ingen med sådana obehagskänslor inför de ljud du beskriver. Jag har alltid avskytt när någon tuggar äpplen,morötter, knäckebröd, chips, hårt godis mm, mm. Smaskningar, flåsljud, snarkningar har också förstört mycket för mig. Mina barn har alltid sagt att jag är löjlig och precis som du skriver, så har jag alltid känt skam över detta och det är ju den närmaste familjen som fått ta det mesta obehaget, eftersom det är lättare att behärska sig borta. Vid olika tillfällen har jag valt att lämna personalrum, för att någon väljer att äta hel morot.
    När jag bokar plats på tåg eller flyg är jag livrädd för att hamna bredvid någon son smaskar, eller tuggar, hårt godis, kolor eller tuggummi. Att gå på bio är ett riskmoment, pop corn och påsprassel är olidligt och där har jag mycket svårt att behärska mig.
    Tack än en gång!
    Kram till dig från
    Yvonne i Höör

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *