Bekräftelse. Inget mer, inget mindre.

Under flertalet inlägg har jag skrivit om eller skrivit runt behovet och vikten av att bli bekräftad. Om jag kan åstadkomma en enda sak med denna blogg vill jag att mina fellow misofoner ska bli bekräftade. Helst av samhället i stort, men minst av mig. Men vad är egentligen bekräftelse i den här kontexten? Och varför tjatar jag om det vecka ut och vecka in?

Det är min erfarenhet att när någon inte passar in i den givna mallen som vi förväntas trivas i (eller åtminstone acceptera) så vänder sig den personen lätt till känslor av skuld och skam. Jag har haft otaliga vänner och bekanta som på ett eller annat sätt inte upplevt sig tillhöra normen och som vänt det till deras nackdel. Människor som känt skam över sin sexualitet/sin könsuppfattning/mentala hälsa och människor som känt skuld över sina ”tillkortakommande”/sina intressen/sina bristande intressen och så vidare.

 

Detta gör mig jävligt förbannad.

 

En klok kvinna som jag pratade med mycket för ett år sedan satte mig på plats, minst sagt. Jag ventilerade stora mängder skam och skuld för min person, ville nå slutsatser gällande hur det kommer sig att jag är som jag är. Hennes svar var genialiskt i sin enkelhet. Hon kapade mig vid fotknölarna med ett enkelt ”Varför då?”. Jag blev ruskigt förvirrad och förstod inte hur hon tänkte alls. Uppenbarligen var jag tvungen att ”gå till botten” med mina problem och allt vad det heter. Men det hon lärde mig är att min personlighet och alla de aspekter och egenskaper som tillsammans skapar min person inte är ett problem att ”gå till botten med”. Jag är som jag är. Alla mina fantastiska/tråkiga/mediokra/hemska/unika/vanliga egenskaper är inget jag varken kan eller borde sträva efter att förändra.

Skam och skuld är ingenting som är konstruktivt när de riktas inåt. Skam och skuld kan endast fungera konstruktivt när de appliceras på vad vi gör, inte vilka vi är.

Som en människa med misofoni passar du inte in i samhället. Så enkelt är det. Du har ett hinder mellan dig och alla andra, vilket kommer påverka dig och dina livsval i hela ditt liv. Att du upplever att du är annorlunda, udda eller ”trasig” på något vis är väldigt normalt. Jag har exempelvis spenderat 17 år med att skämmas över min person. Men vad fan har det gett mig? Ingenting. Inte ett dugg.

Men jag skäms varje gång jag agerar på ett dåligt sätt. Om jag snäser åt någon, om jag stirrar ilskt på någon som äter eller om jag inte klarar av att be någon stänga munnen snällt utan mest skriker till. Sånt händer och det gör mig inte till en dålig människa, däremot skäms jag lite över mina handlingar och försöker lära mig till framtida situationer. På exakt samma sätt som jag skäms eller känner skuld ifall jag glömmer bort någonting jag lovat någon, eller om jag råkar såra någon.

Skuld och skam kan vara känslor som gör att du lär dig av dina misstag. Men du ska aldrig, aldrig, aldrig skämmas över den du är. Du är den du är, ingen vet varför, ingen behöver veta varför. Lär dig istället att hantera saker du tycker är svåra, var snäll och fortsätt att lära dig från dina misstag.

Det är av dessa anledningar som bekräftelse är så viktigt för mig. Varför jag gör allt jag kan för att bekräfta alla er som läser här. Du är den du är och du är bra precis som du är. Det är en jävla skillnad på vem du är och vad du gör. Att du irriterar dig på ljud och att det finns ett hinder mellan dig och andra människor gör inte dig till en dålig människa. Det gör dig bara till den du är. Hur du hanterar de impulser du får och hur du agerar på dina impulser – det kan du förändra och påverka. Inte den du är.

Published by

2 thoughts on “Bekräftelse. Inget mer, inget mindre.

  1. Tack för att du har denna blogg <3 Alltid undrat varför jag varit så lättirriterad och ibland blivit helt vansinnig av ljud andra i min omgivning inte ens lägger märket till. Kom in på just Misofoni, sen lite senare hittade jag denna sajten. Visste heller inte ens att man kallade den här "ljudfobin" någonting ..! Känns bättre nu när man inte är ensam om det efter 5 år 🙂

    1. Hej Wilma!

      Åh, tack för dina snälla ord! Kan jag lindra din ensamhet gör det hela min dag. Fortsätt kämpa vidare, det kan bli bättre. Lovar <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *