Den sociala kopplingen

Kära bloggläsare. Tack. Tack för att ni läser vad jag skriver, skriver till mig och därför ger mig ännu mer ämnen att skriva om. En mycket klok läsare gav mig en tankeställare som jag inte har kunnat släppa. Det är kanske otroligt självklart för många andra, och även om jag har närmat mig ämnet flertalet gånger har jag inte sett den självklara kopplingen såhär tydligt som jag gör nu.

Ljuden som jag triggas av har alla en social koppling.

Finns det ingen social koppling irriterar jag mig inte. En stor industriell maskin som gräver en hel lång dag rör mig inte i ryggen. Men om en människa jag har en koppling till (granne, rumskamrat, familjemedlem) borrar i en väg i några minuter – så kryper det under skinnet på mig. Tåg, bilar, flygplan som låter mer eller mindre kontinuerligt är ljud som ger mig ro. Men en människa som släpar sina skor i marken gör mig vansinnig.

Ett överdrivet tydligt exempel:

En sommar passade jag och min storasyster våra föräldrar hus i några dagar. Då föll det sig att jag sov i mina föräldrars sovrum och min syster sov i gästrummet bredvid mig. Det var en varm julikväll och jag hade sovrumsfönstret vidöppet. Kort efter att jag gått och lagt mig uppmärksammande jag ett ljud. Det var min syster som snarkade, ett visslande lite gällt ljud. Jag blev helt gråtfärdig och kunde inte för mitt liv somna. Att spendera natten i mitt föräldrahem har alltid varit en återhämtning för mig. Inga eller väldigt få mänskliga ljud stör mig där och jag laddar batterierna inför resten av livet. Så när jag hör min syster snarka, vilket orsakade att min välbehövliga paus uteblev, tappade jag helt gnistan. Jag blev arg, ledsen, sårad, skärrad, stirrig och hopplöst uppgiven. Jag vände och vred på mig hur länge som helst och var läskigt nära att storma in i hennes rum och skrika åt henne att hålla tyst. Efter vad som kändes som timmar gick jag på toaletten och hör till min förvåning samma snarkande ljud från toaletten. Eller vart kom ljudet ifrån?

Jag inser att det var en fågel. Det var inte min syster som snarkade. Det var en jävla fågel som lät. Jag skrattade åt mig själv, gick och la mig igen och somnade rofyllt och omedelbart.

När den sociala kopplingen mellan ljudet och mig försvann slutade jag störas av det. När det inte är en människa som direkt är kopplad till ljudet förekommer det mig inte. Vad betyder egentligen detta? Den slutsats som jag drar direkt är att mina trigger-ljud är kopplade till mina mänskliga värderingar på ett eller annat sätt. Att visa hänsyn är enormt viktigt för mig, och jag värderar därför hänsynsfullt beteende väldigt högt. När människor då agerar (enligt mig) ouppfostrat och inte visar hänsyn mot sin omvärld (igen, enligt mig) så provocerar det mig. Är detta hela sanningen bakom min misofoni? Nej, troligtvis inte. Men det kan såklart vara en stor del bakom den process som urskiljer vilka ljud som provocerar mig och vilka ljud som inte provocerar mig.

 

Så. Hellre hundra fåglar i skogen än en snarkande syster i rummet bredvid.

Hösten, värmen, framtiden!

Sommaren kom, försvann, och kom igen. Här i Malmö är det 25 grader och sol samtidigt som jag sitter inomhus och skriver detta blogginlägg. Ganska enastående. Det är den 14 september, men värmen trycker som aldrig förr.

Sedan vi hördes av sista har jag börjat ett nytt jobb och varit mer upptagen än vad jag någonsin varit tidigare. Kanske beror det lite på att jag inte riktigt avslutat mitt förra jobb än. Det kan ju aldrig vara dåligt att ha fler jobb att ”falla” tillbaka på. Eller hur?

Inför dagens inlägg funderade jag länge på vad jag skulle skriva. ”Ledigheten” var välbehövd och jag har haft lite dåligt samvete över hur lång mitt uppehåll blev. Jag hoppas att jag inte tappat alltför många av er.

Men nu är jag här. Redo för en spännande och utmanande höst! Men berätta för mig, vad vill ni läsa om? Vad vill ni att jag berättar för er om mig och min misofoni?

 

Hör av er, så lovar jag att höra av mig igen. Snart!

Trevlig höst y’all!